28.3.2022

Det finns olika sätt att ta hand om och rena dagvatten i våra städer. Ett sätt som ökat i popularitet de senaste åren är regnbäddar. Istället för att leda ner dagvattnet i ett underjordiskt system leds vattnet till en regnbädd. Regnbädden är i princip byggd som en låda där vatten samlas in och renas på olika sätt. Green Cities har träffat Kent Fridell som är expert på regnbäddar. Han hjälper oss att reda ut begreppen.

Vad är egentligen en regnbädd?

En regnbädd är en markbädd med vegetation där vatten fördröjs, infiltreras och rensas. Målet är att efterlikna naturen och genom fysisk, kemisk och biologisk aktivitet rena vattnet. Konstruktionen består av en yta täckt med växter ovanför ett preparerat filtermaterial och ett dräneringsrör i bottnen. I en regnbädd kommer vattnet både att avdunsta till atmosfären, tas upp av växterna och infiltreras ner i filtermaterialet.


Djup och storlek på regnbädden kan variera stort, och dess volym bestämmer hur stor reningskapacitet den har. Djupet på det ytliga magasinet ovan växtsubstratet varierar mellan 50-500 mm beroende på design. Regnbädden är konstruerad för att växterna ska kunna stå i vatten under 24 h innan allt vatten runnit undan. Ett riktvärde är att 2-10% av den yta som man ska rena vattnet från bör bestå av regnbäddar.


Vi har tidigare skrivit om blågröngrå system. Ofta väljer man att ha en regnbädd som en del av lösningen i ett BGG-system.

Vanliga missuppfattningar om regnbädden

💦  Att den har dyrare skötsel än andra planteringar. Det stämmer inte. Däremot har många regnbäddar som anlagts fått mer skötselintensiva planteringar än andra ytor vilket gör att kostnaden för driften ökar.

💦  Att regnbäddens syfte är att ta hand om skyfall och förhindra översvämningar. Regnbäddens syfte är främsta att rena vattnet, vilket betyder att vattnet inte ska flöda för snabbt utan hållas kvar en tid. Vid kraftiga regn kan regnbädden ha en viss effekt, men det är inte dess primära syfte. För att ta hand om skyfall är de blågröngråa systemen bättre lämpande.

💦  Att regnbäddar är samma sak som svackdiken. Svackdiken är enklare konstruktioner som funnits betydligt längre än regnbädden. Skillnaden är att i svackdiken rinner vattnet undan på ytan, medan vattnet i regnbädden töms genom växtsubstratet.

Vilka växter passar i regnbädden?

Generellt passar växter som trivs i torra och näringsfattiga miljöer bäst. Vid nyanläggning kan inte välgödslad jord användas eftersom själva syftet med bädden är att rena vattnet och inte bidra till näringsläckage.  Ängsväxter, gräs, torktåliga perenner och buskar liksom träd fungerar utmärkt.

Regnbäddens historia

De första regnbäddarana anlades Maryland i USA på 90-talet. Orsaken var främst problem med bräddning*.  De ökade snabbt i popularitet och spreds via Australien till Europa och Sverige. När Kent först kom i kontakt med regnbäddar arbetade han med utbildning för golfbaneskötare.  Till sin uppbyggnad påminner regnbädden mycket om fotbollsplaner och golfbanor. De består alla av sandbaserade växtsubstrat, med skillnaden att regnbädden är konkav och inte konvex.

Varför bräddar man och vad innebär det?

* I en skog avdunstar mellan 60-85% av vattnet uppåt. I en stad är motsvarande siffra 0-30% eftersom där finns mindre vegetation. Hårdgjorda ytor gör att vattnet även har svårt att infiltrerar neråt och vid kraftigt regn eller mycket nederbörd på kort tid kan vattenledningarna bli överfulla. Då riskerar vattnet att rinna baklänges i ledningarna och därmed riskera att översvämma källare och gator. För att undvika detta genomförs så kallad bräddning. Det innebär att förorenat vatten släpps ut i sjöar och hav. Tyvärr är det fortfarande vanligt förekommande i många svenska kommuner. Med hjälp av BGG-system och regnbäddar förbättras förutsättningarna att ta hand om, fördröja och rena vattnet på dess väg ut i hav och sjöar.

Exempel på lyckade regnbäddar

Rundelsgatan i Vellinge


Rosendal Uppsala


Tåsinge Plads, Köpenhamn


 

Text: Erika Wallin

Följ oss gärna